Ett system i kris – där ledningen skyddar sig själv och offrar individen

---

Det här handlar inte om en person.

Det handlar om en organisation som har tappat kontrollen.

När personal slog larm handlade det om allvarliga missförhållanden: våld, otrygghet, bristande stöd och en verksamhet som inte fungerade. Först då agerade tillsynsmyndigheten. Och slutsatsen var tydlig – verksamheten uppfyller inte kraven på god kvalitet

Detta är inte en avvikelse.

Det är ett misslyckande.

---

Ledningen visste – och gjorde inget

Det mest anmärkningsvärda är att problemen redan var kända.

Organisationen har själv kartlagt varför personal slutar. Svaret är entydigt:

• bristande ledarskap
• konflikter som inte hanteras
• frånvarande chefer
• dålig arbetsmiljö

Det är alltså inte brist på information.

Det är brist på ansvarstagande.

---

När systemet faller – pekar man ut en person

Vad gör man när ledningen misslyckas?

I det här fallet: man startar en personalutredning.

Och plötsligt handlar allt om en individ.

Det är en klassisk strategi.

Flytta fokus.
Skydda strukturen.
Peka ut någon annan.

Tre månader av tystnad – det är inte ledarskap, det är övergivande

En anställd stängs av i 90 dagar.

Ingen kontakt.

Ingen dialog.

Ingen återkoppling.

Detta är inte bara oprofessionellt.

Det är ett grovt åsidosättande av arbetsgivaransvaret.

Arbetsmiljöansvaret gäller även när det är obekvämt. Särskilt då.

När sanningen hålls tillbaka

Samtidigt vägras både den anställde och facket tillgång till handlingar.

Detta innebär att:

• ingen kan försvara sig
• ingen kan kontrollera uppgifterna
• ingen kan granska processen

Detta är inte bara bristande hantering.

Det är ett haveri i rättssäkerhet.

Och det är först nu – efter ett år – som handlingar börjar lämnas ut.

Inte för att systemet fungerat.

Utan för att någon vägrat ge upp.

När en individ gör det systemet inte klarar

En enskild medarbetare har, genom ren uthållighet, fortsatt kräva insyn.

Efter ett år börjar handlingar komma fram.

Det säger allt.

Det som skulle vara öppet från början har aktivt hållits tillbaka.

Och nu granskas ärendet av Justitieombudsmannen.

Det händer inte av en slump.

Det händer när något gått riktigt fel.

När ansvariga försvinner – utan att ställas till svars

Samtidigt lämnar verksamhetschef och enhetschef sina tjänster.

Utan dokumentation.

Utan redovisning.

Utan spår.

Enligt HR finns inga handlingar.

I en verksamhet där:

• larm slagits
• brister konstaterats
• ledarskapet kritiserats

…finns det ändå ingen förklaring.

Det är inte bara anmärkningsvärt.

Det är oacceptabelt.

När en grupps uppfattning blir “bevis”

Utredningen bygger på uppgifter från en personalgrupp i en verksamhet som präglas av:

• konflikter
• otrygghet
• bristande ledarskap

I en sådan miljö uppstår lätt gemensamma bilder.

Men när dessa inte prövas oberoende, utan tas som sanning, händer något farligt:

En individ definieras av gruppen.

Det är så en mobb uppstår.

Det här är inte ett misstag – det är ett systemfel

Det vi ser är en organisation där:

• problemen varit kända
• personal slagit larm
• myndigheter slagit fast brister
• den egna organisationen bekräftat ledarskapsproblem
• en anställd isolerats
• handlingar undanhållits
• ansvariga lämnat utan förklaring
• granskning nu sker på högsta nivå

Och ändå riktas fokus mot en individ.

Frågan som måste ställas

Hur många fler ska behöva bära konsekvenserna av en ledning som inte tar ansvar?

För det här handlar inte om en person.

Det handlar om en struktur som skyddar sig själv.

Och tills det ändras kommer samma sak att hända igen.

Jimmy Steffensen

Länk:
https://arbetet.se/2025/05/21/bajs-overallt-och-stryptag-mot-anstallda-cheferna-pa-lss-boendet-skyller-pa-personalen/


Källa: