Förvaltningen för funktionsstöd i Göteborgs stad måste ta tystnadskulturen på största allva

När medarbetare inom Förvaltningen för funktionsstöd i Göteborgs stad slår larm om en tystnadskultur från ledningen är det inte något som kan avfärdas som enskilda upplevelser eller missförstånd. Det är en allvarlig signal om att något i organisationens struktur och ledarskap inte fungerar som det ska. I en offentlig verksamhet, där transparens och ansvarstagande är grundläggande principer, blir sådana uppgifter särskilt problematiska.

En tystnadskultur riskerar att kväva kritik, hindra utveckling och i värsta fall dölja missförhållanden som påverkar både personal och medborgare. När anställda inte vågar uttrycka oro eller rapportera problem undermineras tilliten både internt och externt. Det skapar en arbetsmiljö där rädsla ersätter öppenhet, och där viktiga beslut fattas utan tillräcklig insyn.

Därför måste Göteborgs stad gå till botten med dessa uppgifter. Det räcker inte med interna genomgångar eller halvhjärtade åtgärder. För att säkerställa trovärdighet och objektivitet krävs en oberoende utredning. En sådan granskning kan ge en rättvis bild av situationen, identifiera eventuella brister i ledarskapet och föreslå konkreta åtgärder.

Att tillsätta en extern utredning är inte ett tecken på svaghet – tvärtom. Det visar att man tar problemen på allvar och är beredd att stå för ansvar. Det skickar också en viktig signal till medarbetarna: att deras röster räknas och att det är tryggt att lyfta kritik.

Men det räcker inte att bara konstatera problem. Det måste också få konsekvenser. Ledare som aktivt försöker tysta kritik eller motarbeta öppenhet har förbrukat sitt förtroende och bör inte ha kvar sina positioner inom Göteborgs stad. Ett sådant beteende är oförenligt med offentligt ledarskap och måste mötas med tydliga åtgärder.

En särskilt allvarlig brist är hur visselblåsarfunktionen hanteras. Om ärenden som kommer in via Göteborgs stads visselblåsarkanal lämnas över till den egna förvaltningen att utreda, riskerar hela syftet att gå förlorat. Det är inte rimligt att verksamheter granskar sig själva i frågor som kan handla om just deras egna brister eller ansvar. Det skapar intressekonflikter och minskar förtroendet för processen.

Ansvar för att utreda visselblåsarärenden måste därför ligga hos en helt oberoende part. Endast genom externa och självständiga utredningar kan man säkerställa att sanningen kommer fram och att ingen påverkan sker bakom kulisserna. Det handlar ytterst om rättssäkerhet både för den som larmar och för den som berörs av anklagelser.

Samtidigt behöver synen på kritik förändras i grunden. Kritik ska inte ses som ett hot, utan som en resurs. Den är en förutsättning för förbättring både av ledarskap och verksamhet. Organisationer som utvecklas är de som vågar lyssna, justera och lära av sina brister.

Först när Göteborgs stad på allvar tar itu med problemet kan man börja bygga en organisation som präglas av förtroende och professionalism. En organisation där medarbetare känner sig trygga att säga ifrån, och där transparens inte bara är ett ideal utan en självklar del av vardagen.

Att ignorera signalerna vore ett svek både mot personalen och mot de medborgare som har rätt att förvänta sig en fungerande och ansvarsfull offentlig verksamhet.

Jimmy Steffensen